Denna lilla scen utspelar sig i bilen på väg hem från Sala till Västerås. Klockan är nästan 18, det är mörkt ute. Nils åker i sin bilstol i baksätet, jag sitter fram och kör.
Nils (med lätt desperat röst): Stanna!!!
Jag: Va? Varför det?
Nils: Jag har en snorkråka!
Jag: Men gubben jag kan inte stanna här, vi åker på en stor väg och det är mörkt ute. Du får hålla i kråkan en stund för vi är snart hemma.
…
Lite senare hemma på gårdsplanen; jag öppnar Nils bildörr.
Jag: Var är kråkan nu då?
Nils: Jag åt upp den!
Jag: Bläääää! Man får inte äta kråkor det är äckligt!
Dagens lärdom: Ha alltid en papperstuss att slänga över i baksätet till sonen för snorkråksavtorkning från finger!
Annonser
